Ja, tid är något jag inte har i överflöd. Mina dagar består mest av barn, jobb, hushållssysslor, kreativt skapande, castings, dokumentären, få sociala möten och lite sömn om jag har tur:p

Hösten och våren framöver ser allmänt gött stressig och fullknökad ut. Det blir barnen såklart och jobb därpå. Jobb som kommer ta över min vardag helt och hållet. Jag ska ta mig an att regissera för första gången i mitt liv och däri ingår, budget, auditions, pengajakt och ett helvetes massa planerande. Just nu skriver jag om ett helt manus till svenska och ska ändra det mesta i det. Eftersom det är en musikal vi pratar om så ska även låtar och musik göras om.

Men jag älskar utmaningar och när jag väl går in för något så blir det till 150%.

Barnen kommer nog oxå få mer erfarenhet. Tidigare har de följt med mig på filminspelningar och de har även provat på statistyrket. De är allihop intresserade av konstnärliga saker så de kommer förhoppningsvis få roligt.

Sen planerar jag att trycka in någon resa oxå.

Här ska levas!

Boråsare håll utkik efter audition i slutet av aug början på sep!

Nu ska här lagas middag....sen skriva!

Nja.

Lilla Pixie och jag tog en promenad in till staden för att få våra mässlingsprutor och precis när jag klätt på henne för att gå ut så vände vädret från solsken till störtregn.

Man ska aldrig jinxa Boråsvädret med att säga "nej men vad fint solen skiner".

Så vi plöjde genom skurarna in till stan och kom på grund av den snabba takten för tidigt till vårdcentralen. Regnet började lätta lite så jag satte mig på en bänk på allégatan och inväntade klockan medan Pixie dränkte min mobiltelefon med dregel.

Bredvid mig på bänken satt en , jag tippar på runt 80 år, "ung" dam. Hon såg så där mysigt tantmysig ut med broderad blus, långkjol och liten liten handväska i knät. Perfekt lagt lockigt kort hår och beigea skinskor med knäppning.

Rätt som det var drog hon upp en ganska så modern mobiltelefon ur sin lilla handväska. Jag hajade till lite eftersom man inte är så van att se de "äldre" generationerna med mobiltelefon i hand. Min mamma som är strax över 60 kan fortfarande inte hantera sms-funktionen på sin.

Hur som helst denna lilla dam högg tag i sin mobil och började prata högt och brett så det hördes för alla som passerade förbi i lunchrushen. Hennes samtal lät på ett ungefär så här.

- Heeeej Elsa! Ja nu är jag ute igen! Jag fick bara två månader den här gången. Jaaa, jag fick ju först fyra månader och skulle egentligen vara ute efter en tredjedel av tiden men jag misskötte mig lite. Förra gången slapp jag ju undan med villkorligt men nu har jag ju då varit borta i två månader. Jaaa om du nu undrat vart jag varit hela tiden så har jag bara varit i fängelset. Vill du fika?

Jag är inte en person som chockas lätt men detta samtal gjorde mig helt ställd och jag höll på att brista ut i skratt.

Jag kunde inte riktigt placera denna lilla propra, späda dam i fängelsemiljö direkt.

Nåja, vaccinationen gick bra. Pixie nådde höga C och jag försökte sitta och le som föredome när jag fick min spruta. Lite tutte senare så somnade hon gott i vagnen och vi gick för att möta upp min teaterkollega.

Så kvällen bestod av en breaf kurs i hur man lägger upp en teaterbudget eftersom jag planerar att regissera en storsatsning till hösten....mer info följer.

Men bilden av denna lilla dam kommer vara i mina tankar när mitt huvud möter kudden i natt. Jag undrar fortfarande...vad hon satt inne för?